Ja, här var det dött!

Har loggat in några gånger för att skriva, men har alltid slutat blankt. Intresset och orken har legat på noll hur länge som helst..

Ja, så vad har hänt på sistone då?

Nästan bott på jobbet känns det som.. Fått mycket mer tider att jobba. Är en av dom på jobbet som gick utbildning av vårt nya system; Coop Snabbkassa. Öjöjöj, krångel krångel innebär det..
Maskinerna hänger sig, kunderna fattar noll.. strålande!
Jaja, inte bara krångel. Vissa kunder grejar det perfilerfa och är skitglada för det nya systemet. Själv tycker jag också det är bra, fort går det när man lär sig och man slipper stå i dom milslånga köerna vi så ofta har.

Yaya..

Händer inte sådär jättemycket spännande i mitt liv just nu.. Ska glo nån serie nu, ta det lite lugnt och sen är det jobbet som gäller. Heeela helgen, wohooo!

Ha det fint! Bye!

Ibland så!

Ibland känns det bättre!

En väldigt skön känsla. Det gäller att inte börja tänka nu då.. hur nu det ska gå till?


Saknar!

Vad ser jag fram emot?

Ja, just nu.. fan, ingenting!
Måste bara tacka för det! Tack du!

Ska börja jobba mer, typ heltid?
Finns väl en gnutta av roligt med det. Får se hur det blir att slippa sitta i kassan hela tiden. Men kan inte påstå att jag ser fram emot det direkt.

Sommaren? Ja, där kanske det finns något att se fram emot. I alla fall då jag åker till stugan. Underbara Dalarna!

Jag hoppas hoppas hoppas att jag får börja plugga till hösten, för annars, vad fan ska man då göra? Jag vill inte jobba mer, så trött på det. Längar tillbaka till skolan.
Skulle vara underbart om jag och P började plugga i samma stad :) Håller tummarna för det!



Jag har kommit på en sak att se fram emot!!
Att livet blir roligt att leva igen, att lyckan åter finner mig, att vår kärlek får mig att må bra igen!


Jag saknar oss så himla mycket! Gör det bra igen! Nu nu nu!

Jag måste..

Jag måste orka, jag måste stå ut med det här, jag måste leva med det!






Jag orkar inte..






Kära du, varför ?

Bränner i mig..

Det bränner i mig. Ilskan kommer tillbaka med jämna mellanrum. Ibland tror jag den försvunnit, men så dyker den upp igen. Jag börjar tänka, alldeles för mycket. Kommer ilskan någonsin försvinna?
Jag mår inte bra av den, det känner jag verkligen.
Det är inte bara ilska, det är så mycket mer..
Besvikelse i högsta grad. Sorg. Ja, ensamhet också. Vet att jag inte är ensam, men det känns så ändå.

Vad ska jag göra?


det bränner i mig..

-

Jag vill inte ha det såhär!

-

Min största önskan är att allt blir som det var förut. Jag vill inget hellre än att det blir det!

Bara att ta en dag i tagen som du säger.. hur nu det kommer gå.


-



Vill få bort bilden som dyker upp hela tiden i mitt huvud.. snälla..


...

Snälla, väck mig från denna mardröm!!